skriverbok

Prolog

I den lilla byn Nilsdalen så var det trettio stycken aktiva gårdar, alla hade hade väldigt mycket att göra på vårkanten men just den här dagen så var det inget arbete på gården som var längst ut i kanten av byn. Nej, den här dagen hände något fantastiskt hos paret Alfredsson. De fick nämligen sitt allra första barn.

 

Ljuset i rummet var väldigt svagt och kom endast från två svaga flimmrande ljusstakar med hemstöpta ljus i. Barnet låg omsorgsfullt inlindat i en filt på mamman Toves mage och på sängkanten satt barnets pappa som hette Erik. De satt i ett litet kvadratiskt rum som skulle bli barnets sovrum. ”Du min lilla bonde ska heta Olof och du kommer att växa upp och bli en stor och stark man”. Tove hade sagt meningen med en så mjuk och fin röst som bara en omsorgsfull och kärleksfull moder kunde ha. Förlossningen var lite komplicerad eftersom navelsträngen hade snurrat sig runt barnets hals men det hade löst sig genom att de hade klippt utav navelsträngen fortare än vid en vanlig förlossning. Erik satt som en stolt far till son som han skulle få uppfostra och se växa upp. Han kände en varm känsla inombords av glädje och välbehag.

 

Året var 1900 och Augusti hade tagit sin början, det var fyra månader sedan Per hade fötts men för Erik kändes det nog mer som att det var igår. Gräset var grönt och på lägdorna så stod männen med liarna i högsta hugg, gräset skulle slås det var bara så. Många kvinnor satt i laggården och mjölkade korna. Att mjölka en ko var inte så enkelt som det kanske låter och det var bara vissa som kunde den absolut rätta tekniken. Tova satt också ute i laggården det fanns ingen vila att hämta ut trots att hon hade en 4 månader gammal pojke, första veckorna hade hon varit inne i huset med sin son men nu när barnet hade vuxit på sig så var hon tvungen att återgå till sin vardagssyssla, nämligen att mjölka kor. Hon bar Olof på sin rygg, han satt i en sele som var gjord utav koläder, det blev tungt och slitigt men det var nödvändigt. Visst fanns det barnskötare att hyra också men sådan lyx kunde inte familjen Alfredsson unna sig, nej pengarna gick till underhåll av deras gård och andra många små kostnader som var så gott som omöjliga att undanröja. Erik hade ofta pratat om att de skulle försöka skaffa sig ett bättre liv och leva på ett mer humant sätt. Han hade pratat om att de skulle försöka flytta längre söderut i landet och försöka få jobb på någon industri i hopp om att de skulle kunna leva på ett bättre sätt då. Löftena om ett bättre liv kom aldrig till skott och planerna sköts bara upp längre och längre.

 

Familjen Alfredsson delade sin laggård tilsammans med en annan familj som bestod av fru,man och två barn, deras efternamn var gjyttetorp. Det hade blivit lättsamt att dela upp arbetssysslorna på gården tillsammans med dem. De var väldigt arbetsvilliga och lojala. Vänskapen familjerna sinsemellan var väldigt stark och de ställde väldigt ofta upp för varandra om det skulle vara något som var jobbigt eller svårt att göra ensammen. Den goda vänskapen kunde också komma ifrån att Erik och gubben i huset hos familjen Gjyttetorp hade varit väldigt goda vänner ända sedan barnaben.

 

Byn såg ut som så att det fanns en handlare som hette Herr Dalinder, Han drog väll in sisådär en normal månadslön som inte var särskilt stor på den tiden. Herr Dalinder klarade sig mycket väl på den eftersom att han var ensamstående. När barn hälsade på i den lilla handeln som var vällfylld med varor av alla dess slag så hände det ofta att han bjöd på en karamell. Affären var upprest brevid huvudleden som gick genom byn och där längs med huvudleden så var också tjugoåtta andra gårdar och alla låg brevid huvudleden, det var lättsamt och nära till det mesta där. De två andra gårdarna låg uppe på ett berg som mastodant reste sig upp över byn. Det var ungefär femhundra meter ner till huvudleden från de två gårdarna uppe på berget. De gårdarna var placerad med en otrolig utsikt över byn och många möjligheter för jakt. Det var vid dessa två gårdar som familjen Alfredsson och familjen Gjyttetorp bodde. I och med att dessa två gårdar var så pass avskurna från resten av byn så var de nästan tvungna att samarbeta likt arbetsmyror.

 

Trots att det bara var trettio gårdar i byn så var byn ändå på uppgång och de senaste åren hade befolkningen i byn ökat väldigt mycket, det  gick många rykten i kringliggande byar att det fanns mycket åkermark i Nilsdalen. Bara det ryktet räckte för de flesta som inte hade något drägligt liv i kringliggande byar skulle vilja flytta till byn och faktumet att det fanns en väldigt närliggande sjö intill byn gjorde inte heller saken sämre. Byn var på uppåtgång och i spjälsängen i familjen Alfredssons hus så låg en liten pojke vars namn var Olof Alfredsson och växte sig allt starkare.

 

Hej alla läsare! Jag startade egentligen den här bloggen utav en enda anledning för att kunna slutföra min bok som jag har påbörjat tanken är att dag för dag kunna skriva på boken, ja genom bloggen. Jag vet inte om hurvida jag är först med den här ideén eller inte men boken måste bli klar.